fantasynordarna

Det var bara ett fåtal timmar kvar tills dom skulle nå det land där hon skulle finna vad hon sökte. De andra på båten hade hållt sig borta från henne sen hon dödat monstret, men om dom visste vem hon var enligt ryktena så skulle dom nog hoppat av båten och simma resten av vägen. Hon hade rest från sitt hemland av tre anledningar.  Hon måste finna vad hon sökte, hon hade ingen familj och inget hon brydde sig om i det landet,och hon var den mest efterlysta personen i landet. den lila häxan från Teha, djävulens dotter och det hemskaste man kunde hitta på jorden hade kungen av Teha ropat ut på torget då var hon mycket liten. Sen dess hade hon flytt undan alla människor, men snart hade hon förstått. Hon hade en anledning att leva och hon skulle inte låta någon förstöra det. Även om alla gudar och alla människor på jorden var emot henne så skulle hon rädda dem. Mörkret hade växt sig större.

När dom kom fram till hamnstaden Lucina som var full med alla möjliga männniskor, skyndade sig de andra på båten långt bort från henne. När dom var borta utom synhåll tog hon av sig huvudbonaden. Hennes tjocka, mörka, lockiga hår föll ner till midjan och hon tog av sig sjalen hon hade för munnen. Kvinnan hade ett mycket vackert ansikte. Hon såg ut att vara ungefär tjugofem vårar och hon log ett varmt leende. Hon gick genom staden och letade efter ett värdshus. Hon hittade värdshuset "svarta tjuren" på en gata nära marknaden. Hon steg in i huset. När hon hade stått utanför hade hon hört skratt och sång innifrån, men när hon kom in blev det helt tyst. Hon förstod dem, det är inte varje dag man ser en över två meter lång kvinna med över en meter långt hår. Hon gick lugnt fram till bartendern som var en stor man med svart skägg. "Ett rum en, tre måltider varje dag, för en vecka tack, hur mycket blir det?" Undrade kvinnan. Mannen stod tyst en stund. "tre silverulder", sa mannen med skägg. "Oh, ni anväder inte samma valuta här, jag kommer tillbaka senare", sa kvinnan och skulle vända sig om. "Jag betalar", sa en man med alldeles för stor hatt. "Men du måste ge mig pengarna imorgon", fortsatte han. "Nämen, vilken trevlig farbror! Jag ger dig pengarna imorgon. Råkar du veta om det finns ett bibliotek i närheten, och en bank?" sade kvinnan med en snäll och varm röst. Mannen börja gväva i fickan efter pengar och sade: "Banken ligger några gator upp och biblioteket i mitten av stora torget". Han fick upp tre silvermynt ur fickan. "Här", sa han och räckte fram silvermynten. Kvinnan tog dom ur handen på honom och bugade, och sedan gav hon pengarna till bartendern. "Vad heter du?" undrade bartendern. Några namn flög igenom kvinnans huvud. "Opal", sade hon och log. Det var fortfarande dödstyst i värdshuset. Varför hade hon valt namnet på kvinnan som hade hatat så länge? Bartendern räckte fram en nyckel och hon tog den och gick ut ur värdshuset och upp mot stadens centrum för att hitta banken och sedan gå till biblioteket för att få tag på lite information.

Lite senare kom hon in i banken och ställde sig i kön. Det var inte så många inne på banken. Hon kom fram efter några minuter och bytte sina pengar mot den valuta man använde Lucina. sen gick hon ut för att hitta torget och biblioteket. Hon gick i sisådär en kvart. Hela tiden såg hon människor skynda sig runt till olika ställen. Det var som om ingen i den här staden kunde ta det lugnt. Hon kom fram till stora torget, som verkligen levde upp till sitt namn. Det var gigantiskt och den vita gatustenen var svår att se efter som det var så många människor där. Folk stod och ropade ut sina priser på kött, fisk, grönsaker, smycken, ostar, viner och allt möjligt annat. I mitten av det stora torget fanns det en byggnad i vit marmor och guld. I den stora guldtexten ovanför bibliotekets port stod det skrivet med guld "Kunskapens bibliotek". Kvinnan trängde sig fram till dom gigantiska portarna. Även om dörrarna skulle kunna vara gjorda för jättar, så gled portarna lätt upp när hon tryckte på dem. Där inne var det större än man kunde tro när man kollade utifrån. Gigantiska bokhyllor fulla med så många böcker som kan finnas. Biblioteket hade inte bara en våning utan fem, och alla lika fulla med böcker som den understa våningen. Över allt på väggarna fanns det tavlor med alla möjliga motiv. Till höger om den stora ingången fanns ett skrivbord av mörkt trä. Vid skrivbordet satt en mycket gammal kvinna med håret uppsatt i en knut och vid hennes fötter låg en grå hund som såg ut att vara lika gammal som tanten själv. "Ursäkta, jag letar efter historieböcker", sade kvinnan till tanten bakom skrivbordet. "Tredje våningen. Nästan alla böcker är historia utom dom i högra hörnet från trappan. Det är böcker om mat och odling", sade den lilla tanten med en pipig röst och kisade upp mot den långa, vackra kvinnan. "Tack", sade kvinnan och bugade och började gå mot trappan. Lite senare hade hon samlat ihop några böcker och satte sig vid ett bord och började läsa. Timmarna gick och solen hade gått ner när den mystiska kvinnan hade läst färdigt sina böcker och ställde tillbaka dem i bokhyllorna. Hon var på väg tillbaka till värdshuset "Svarta tjuren" för att äta middag. Hon skulle precis gå ner för trappan när hon fick en obehaglig känlsla. Hon kollade bakom sig på skrivbordet där hon hade suttit. där låg en bok.

Hon hade tagit med den mystiska boken tillbaka till "Svarta tjuren". Hon hade inte tittat i boken än och hade ingen aning om vad den handlade om. Hon satt och åt middag och det var fullt med folk på "Svarta tjuren". Innan hon gick och lade sig gick hon fram till mannen med för stor hatt som satt och drack en stort krus öl. "Här är dina pengar. Jag kommer inte ha tid att ge dig dem imorgon" hon gick upp till rummet och öppnade boken. Boken som hon hoppades på nått sätt skulle hjälpa henne. På första sidan stod det... Hon tappade boken av ilska och förvånad. Bilder! Klotter! Första sidan var full med bilder och konstiga tecken. Vad betydde dom? Sorgsen och arg lade hon boken under kudden, klädde av sig, la sig i sängen och somnade.